En dag i taget

Så var det snart helg igen! Veckorna bara rusar fram. Det är konstigt det där med tid, för varje år som går så går det bara fortare och fortare.

Hösten är verkligen här och naturen förbereder sig för vintern, vilket vi också har börjat med.

Alla maskiner som vi använt ska tvättas av ordentligt och sedan servas så att de är i fint skick till nästa gång vi ska använda dem. Det tar många timmar att tvätta allt men bra blir det. I år får Mathias och killarna tvätta eftersom jag inte får pga axeln.

Vi har haft besök av kommunen som har kommit med förslag om var det ska sitta mätrör för grundvatten på vårt åker nedanför Bräckan. Kommunen vill ta ut mer vatten ur Lygnern och då måste de ha koll på grundvattnet. Givetvis ställer vi upp på dessa möten för att det ska bli så bra som möjligt.

Själv var jag med på ett digitalt möte med Lantmäteriet angående en ny fiberdragning över våra marker i Vallby. Även här är vi med för att det ska bli så bra som möjligt för oss. Problemet är att det är sex år sedan Telia la ner en fiberkabel och nu ska de dit och lägga ner en kabel till. Detta innebär att ledningsrättsområdet utökas med ytterligare en meter. Så totalt kommer det att vara 3 m av vår åker som vi måste ta hänsyn till att det ligger kablar. Kablar som ställer till det när vi till exempel behöver spola dräneringarna.

Just nu har vi en cykelbana, fiber, stor vattenledning och en elkabel med tillhörande elskåp som ska ner och placeras på våra marker.

Alla dessa projekt kräver möten, samtal och Mail, arbetstid som vi inte får en krona betalt för. När vi ställt frågan ”Hur många gånger kan man hävda att den här grävningen är samhällsnyttig, när man gräver på samma plats om och om igen?! Men vi får inget svar! Någon ersättning för allt arbete vi lägger ner får man inte heller. När grävningen är igång så får man en så kallad intrångsersättning. Just för fiber grävningen så får vi ca 6 kr metern. Så som ni förstår är det en ren förlust för alla lantbrukare att få dessa kablar och annat på sina marker. Det förstör marken under arbetstiden och det påverkar jorden långt efter att arbetet är klart pga markpackning eller att matjorden har legat i en hög för länge så mikroorganismerna dör. Så vi hoppas verkligen att marken i Istorp klarar sig från intrång. För vi är väldigt trötta på att ”ställa upp för samhället” med vår mark och vår tid.

Min vecka har tillbringats med att jag har fått ta fram pedagogen i mig eftersom Nils har varit hemma sen i tisdags.

Skolan för Nils har inte fungerat alls sen han började. Nils har haft en egen resurs men det har inte fungerat. Nils har inte lyssnat och han har gjort som han vill. Han har också blivit utsatt för kränkning vid flera tillfällen av klasskompisar. Senast blev han retad för att han rider och då stack Nils till högstadieskolan utan att skolan visste om det. Så den här veckan fick både jag och Mathias nog. Vi höll Nils hemma och jag har jobbat med honom.

Rektorn hörde av sig i onsdags och från och med måndag får Nils en ny resurs och det känns väldigt bra. Resursen är en känd person för Nils som har förmågan att sätta tydliga gränser och att pusha Nils i rätt riktning. Så helt plötsligt har vi en kille här hemma som längtar till måndag.

Annars är torsdagar den bästa dagen i Nils vecka, då är det ridskola! Läraren på ridskolan är tydlig och hård men Nils lyssnar och lär sig. Alva är med som hjälpare. Att se Nils lyckas med att hitta takten när han travar och se hans glädje, det är underbart! Nils behöver få lyckas och känna glädjen över det.

Den dagliga tillsynen fortsätter men är snart slut eftersom vi ska ta hem kossorna i helgen. Kossorna är nu så tama så de följer Oskar så fort han kommer med hinken med mjöl. Vi har ställt ut kreaturskärran så de har vant sig vid den. Håll tummarna för att det går lätt att få hem dem.

Nästa vecka väntar nya provtagningar och vårdbesök så vi ska njuta så mycket vi kan av helgen. Att leva med ett allvarligt sjukt barn gör att man alltid är på helspänn och just ovetskapen, som vi har levt med så länge, tar mycket energi och kraft.

För varje dag som går och Oskar faktiskt mår ok så får man vara glad. En dag i taget är det som gäller. Ibland går det bra men ibland seglar tankarna iväg och oron gnager, vad är det som Oskar har drabbats av? Varför får vi inga svar? Vad kommer att hända?

Att vara ute i naturen är det som funkar bäst för mig att samla kraft och för Mathias är det att jobba och lyckan är stor när det blir många timmar i grävmaskinen.

Tillsammans kommer vi att fixa allt!

För som min goda vän säger: Det blir bra till slut och är det inte bra, så är det inte slut!

Trevlig helg